25 november 2014

tisdag.


Idag kom solen och det kändes som vår. Och jag tänkte att den där julruschen i affären kanske var något annat. Det var som om snön droppade från taken fast den aldrig har kommit. Till barnens stora bedrövelse. Igår trodde Kristo det hade snöat under natten och de studsade fullkomligt ur sängarna. Sen insåg han att han sett fel, det var visst bara dimma. Och dålig syn. Men man ser liksom inte fel i slutet av november. Det borde vara förbjudet.

För alla er som väntar på kära Rut & Viola så har vi haft post-problem som släppte lagom innan sista sändningstimmen idag. Vi hoppas alla lämnar oss imorgon. Viola har sålt slut och Rut finns i några få kvar. Det kommer förmodligen komma ett sista släpp innan jul, allt hänger på pappersleverans. 


Min helg var så fin. På en magisk plats som heter Strömma Farmlodge   med en hel hög av vackra människor. Sådär rakt igenom ni vet. Det var Kristin och Miranda som bjussade för att fira att deras For Good Luck hade gått och blivit 1 år. Såklart ska ni få se mera, snart!


Det går långsamt framåt i Nomi´s rum. Det enda som inte tar tid på sig är porslinssamlingen. Vad tycks om senaste loppisfyndet? 



22 november 2014

jorden de ärvde.


Idag gör jag ett gästinlägg på Think Organic. Think Organic är en väldigt bra sida om just det som ligger mig närmast hjärtat. Världen vet du, hur ska vi få rätsida.  Tjejerna bakom Think organic har detta som sin drivkraft och vill inspirera till att göra rätt.

Min text handlar om gift och kemikalier i våra kläder. Världsaviktigt och superläskigt om du frågar mig. 



Det var just det. Jorden de ärvde. 

20 november 2014

lite snällhet på påse.


Igår ritade vi en stämpel. Den kom med Posten idag. Den ska vi ha till våra nya smycken som snart är i affären. Eller till själva påsarna. Fast mest vill man stämpla vad som helst. Lite snällhet har ju liksom aldrig skadat. 



Jag hamnade på kalasbordet från då Viggo fyllde 10 år, alldeles nyss. Sådär tjugo minuter innan kalasstart önskade han snö. Natten då han kom till oss  så snöade det nämligen alldeles fasligt mycket. Första snön. Jag märkte först på morgonen att världen var vit. Det är såklart att man som barn önsketänker om snö då, för rätta känslans skull. Själva födelsedagsminnet liksom. 


Så i brist på minusgrader så låtsades vi att de små spetsdukarna var snöflingor. Fast då var bordet dubbel så stort och snöflingorna flera. 


...och hängde fönstrena fulla med snökristaller. 

Viggo älskar ju skepp. Han fick en tavla i födelsedagspresent. 


Ännu mera snö av vimplarna som jag gjorde till en somrig fest. Fast då var de inte snö så att säga. Men man har väl rätt att ändra sig. 

17 november 2014

vi älskar att deras blick är så god, deras sinne så varmt och deras tankar så viktiga.



Bedårande, eller hur?

Så hamnade de då i affären precis innan helgen.
Våra egna Mrs Mighetto - vänner som vi ju är helt förälskade i.
Rut som du hittar här och Viola här. 
Malin Mighetto - vi önskar att vi kunde måla som du. Du är grym.

Såklart tog ju de 50 exemplaren av varderda print slut på direkten. Men lyckligtvis så är nya snyggpapper påväg och så snart vi kvistat iväg till tryckeriet så är resten färdiga för leverans. Därför ligger de redan nu på plats i affären igen med en något längre leveranstid. Men i god tid innan jul. Så bra!



15 november 2014

tidernas allra finaste kalenderäventyr.


När jag såg den här julkalendern första gången i Paris så smälte jag. Så himla vacker! Och smart! Och den står för allt vad jag egentligen önskar av en julkalender. En saga i själv. Något som inspirerar dig att berätta ditt eget juläventyr, vad det nu må vara. Något att ta fram år efter år. Och gjord av ekologisk bomull. Vad mer kan man önska. Inget alls om du frågar mig. 


Till saken hör att de här små påsarna som du fyller med det där äventyrliga, de är just inte bara som  påsar sådär i allmänhet...


Nepp, de är alldeles fulla av hemlisar sådär bara i sig självt.  När man vänder de ut och in ryms en egen liten värld där i. En liten skogsvärld med bergen och skogen och djuren! En värld som kan inspirera till din egen saga! En värld som man kan leka med. Eller för all del bara är vacker! 

Såklart kan du fylla den med vad du vill men mitt allra bästa de senaste åren har ändå varit att skapa vår familjs eget lilla juläventyr. Sådant där som fått våra decemberdagar att glänsa lite extra.

Såhär skrev jag i november 2012: Gör lista av juliga saker och lägger de små händelserna i din kalender. Allt för att inte gå miste om hela juletiden. Att stanna upp och för att inte hela december ska gå i rasande fart och så missade man allt det fina. Jag vill inte tänka att jag är sådan som missar, men förra årets (tänk förrförra plus ett år till nu) december var rent ut sagt hemskt illa i den synvinkeln. Och såklart, vad är väl bättre och mer självklart än allt det där juliga. Allt det där som vi brukar göra mellan varven men så ofta med andan i halsen och stressen i magen.

Så nu ska här kalendern proppas full med både det stora och det lilla som hör vår familj och jul till. Oavsett om det kan låta självklart så kan det ändå vara en liten adventskalender som får ordning på allt. Som får åtminstone mig att stanna upp och känna julefrid.


Förra året dekorerade vi loss ordentligt. Eftersom den hade fått snygg plats i Family Living.
Året innan körde vi opimpat fast precis samma idé.


Tipsiga kalenderäventyr.
Leta rätt på adventsljusstaken och sätt dit ljusen.
Önska snö, snölyktor och snögubbetillverkning.
Dricka massor av varm choklad i termos och ute i smällkalla vintern.
Sjunga minst tusen julsånger.
Gå långa kälkpromenader när det nästan är natt och snöar jättemycket, allra helst.
Julklappsletardag. Med finfika inräknat.
Ställa fram små tomtar i hela hemmet
och glöm inte att det är lyckan att få pynta loss precis som man vill.

Läsa juliga kapitel från alla böcker vi hittar. Högt såklart.

Göra glittriga smällkarameller och fylla dem med lördagsgodis.
Skriva önskelistor.
Pyssla julklappar till alla man känner.
Göra ett marsipan-zoo.
Skriv ett julkort till någon. Eller massor om du har lust.
Se en julig film och äta knäck tills vi storknar.
Göra pepparkakshus. Gör små mini-hus och flera stycken, det blir mer att dekorera på så vis.
Baka pepparkakor med alla vi känner.
Pyssla etiketter till julklapparna. De finaste gör man av lera.
Slå in julklappar. Finast med gamla notpapper och tidningar från loppis.
Göra islyktor. Häll vatten i stora hinkar och frys till is i minusgraderna.
Åka skridskor. Och drick varm choklad!
Åka till skogarna och leta gran. Och drick varm choklad!
Åka pulka. Och alltid - varm choklad!
Grilla korv ute med marshmallows till efterrätt.
Rita vikgubbar som är tomtar.
Ha en väldigt julig show för släkten.
Julmustprovning.
Hänga fram sina julstrumpor.
Måla en tavla. Tillsammans. En för varje år.

Leta julkulor på vinden.
Klä granen.


Kalendern hittar du här på Mokkasin.

Uppadatering: Kalendern sålde slut på nolltid och vi kan tyvärr inte få hem några fler. Försök på Fabelab´s egen hemsida, här. 
Om man nu ändå vill kombinera med lite småsaker så fyller vi strax affärem med smått från Numero74. Allt från små kameror i tyg till körsbärshalsband. Några andra saker från affären som passar sig så himla bra i en kalender är.

- dessa ska hamna i vår kalender i år, tillsammans med äventyren såklart. 
Hoppas på fint och viktigt morgonsnack på så vis. 

14 november 2014

mokkasin for Toca Boca




Mokkasin
for  

I think I know why nature feels infinite.

Why the woods and the mountains and the lakes are as eternity itself. Even the little grove you might have played on as a child. Or the trail you rode your bike on, as you saw the sky between the treetops.

The sky that only a moment ago was pitch black but suddenly shimmered like gold. And the dazzling sun reflections that glittered in the puddles. Maybe you did not glimpse the rainbow until the forest opened up to a meadow. One that was completely blue from thousands upon thousands of small flowers.

But you saw it, the rainbow that seemed to have no end. Some day you would cycle along the rainbow, cause someone had told you that it, after all, has an ending, where a great gleaming treasure is waiting. There's no one in the world that would want to miss such a thing.

Beyond the meadow that changed colour the closer you came, there was the lake. It was so deep that you couldn’t see the bottom. Maybe there wasn’t even one. Perhaps is it so, for the ships that land at night when no one is looking.

In the night of the thousand sounds. Those sounds that you never could be quite sure of where they started. Or whom they belonged to. The only thing you could figure out was that out there was a world of its own. A world you could touch at times and was allowed to be very close to each and every day. But that still continued to feel like a mystery. As one big secret.


Forests, mountains, and lakes. All the animals. If something is so full of imagination it sort of can have an ending. When every nook holds a fairy tale, there is nothing that can ever end. That is precisely what the magic of it is.



Toca Boca released their new app Toca Nature yesterday.

Swish over to where the imagination has no end. Where the legend is imminent and the world is the forests, mountains, lakes and animals. It's all about the magic of nature. 












Behind Nature -
A short film about creating Toca Nature 


~
Jag tror jag vet varför naturen känns oändlig.

Varför skogen och bergen och sjöarna är som evigheten själv. Faktiskt till och med den lilla skogsdungen som du kanske lekte i som barn. Eller stigen du cyklade på, samtidigt som du såg himlen mellan trädtopparna.

Den där himlen som alldeles nyss var kolsvart men plötsligt skimrade som guld. Och solkatterna som glänste ikapp med varandra i vattenpölarna. Kanske skymtade du inte regnbågen förrän skogen sprack upp vid en äng. Den som var alldeles blå av tusen och åter tusen små blommor. Men då såg du den, regnbågen som kändes som utan slut. Men någon dag skulle du cykla längs regnbågen för någon hade ju berättat om att den trots allt hade en ände, där den stora glimrande skatten väntade. Det finns ju inte någon i hela världen som vill missa en sådan sak.

Bortom ängen som ändrade färg ju närmre du kom, fanns sjön. Den som var så djup att du aldrig såg någon botten. Kanske finns det ingen när allt kommer omkring. Kanske måste det vara så, för skeppen som lägger till om natten när ingen ser. Om natten bland de tusentals ljuden. De där ljuden som du aldrig någonsin kunde vara alldeles säker på var de började. Eller vem de tillhörde. Det enda du kunde lista ut var att därute fanns en alldeles egen värld. En värld som du snuddade vid ibland och fick lov att vara alldeles nära var eviga dag. Men som ändå fortsatte att kännas som ett mysterium. Som en enda stor hemlighet.


Skogen, bergen och sjöarna. Och alla djuren. Om något är så fullt av fantasi har det liksom inget slut. När varje vrå rymmer en saga finns det inget som någonsin kan ta slut. Det är just det som är det magiska.
~

Toca Boca släppte igår sin nya app Toca Nature.

Susa in där fantasin inte har något slut. Där sagan är alldeles nära och världen är skogen, bergen, sjöarna och djuren. Det är det just det som är det magiska.



12 november 2014

mokkasin hjärtar mrs Mighetto




Säg hej till Viola...

"… Att vara liten innebär sannerligen inte att man är minst. Inte heller storleken avgör någon som helst hierarkisk rang. Miss Viola är rättvisan personifierad och har tagit de små under sina vingars beskydd. Okunskap kräver kunskap och Violas existens är baserat på detta uppdrag. Du är precis så viktig som du förtjänar – båda som liten och stor…"



...och till Rut!


"Det har inte alltid varit lätt att vara Miss Rut, hon är uppväxt med en konstant känsla av att inte passa in. Rut kommer från ett stillsamt släkte där hopp och lek varit otänkbart och har full förståelse för begreppen myror i brallan och spring i benen. Medan drömmen accelererat om att hoppa, busa och jaga sina kompisar, ödslar hon numera ingen som helst energi på att dölja den hon är. Hon förmedlar att man duger som man är. Ingenting är rätt eller fel om man lyssnar på sitt inre hjärta. Stå upp för den du är. Det duger alldeles fantastiskt bra… "



Efter många timmar på ett av våra lokala tryckerier idag 
kan vi nu stolt presentera vårt nya samarbete!


Vi är så glada för att ta oss an två synnerligen fantastiska och bedårande figurer, skapade alldeles särskilt för vår  affär. Två små skogsväsen med snäll blick och vackra egenskaper. Sådär förtrollande på alla sätt och vis.

Mrs Mighetto är Malin Mighetto och Anna Sylvan. Två hemskt begåvade vänner. Malin är den briljanta bakom penseln, för ni det ser är något så extra fint som en original målning av akvarell, ett riktigt konstverk alltså. Hennes figurer får eget liv och unika egenskaper av Anna´s magiska ord. Anna även känd inom bloggvärlden för sin blogg Rackarungar.

Viola och Rut är alltså Mokkasin´s egna Mighetto-vänner. Helt exklusiva för vår affär. Och vi har dem redan så varmt i våra hjärtan. Vi älskar att deras blick är så god och att deras sinne så varmt. Och att deras tankar så viktiga. Vi tror att de bor där skogen är som vackrast och sover där det känns som om man kan nudda vid stjärnorna. 

Våra print trycks just nu i en limiterad upplaga. De kommer vara signerade och numrerade. Vi har letat land och rike för att tillslut få loss pappersark från Italien. Ett extra vackert som gör akvarellmålningen så ursprunget som det bara går. Med rårivna kanter dessutom och vattenstämpel, så som sig bör på de vackraste av papper. Under fredagen kommer de läggas in i affären och de levereras inom mycket kort. 



Vi har alltså hängt nästan en hel dag på ett tryckeri väldigt nära oss. Vi är mycket glada att inleda ytterligare ett samarbete med ett lokalt företag. Det är såklart en ynnest att få delta i hela processen och tycka till under arbetets gång. För att få det vi önskar och det perfekta. Man kan ju tänka sig att det är väl bara att trycka. Men nej inte alls. Efter många, många Rut var vi äntligen framme. Då stämde alla färger och penseldrag precis som vi ville ha dem. 


Ett tryckeri alltså. Med anor från slutet av 1800-talet. Gudars skymning vad jag gillar sådant här. Med risk för att vara den mest frågvisa kund som satt ner fötterna där, fick vi reda på allt mellan vad en tryckpress kostar idag och hur man gjorde förr. 


Alltså. Ni fattar vad. Lådor med sådant här. 
Lådor...


Det var ju inte sista gången vi hängde här kan jag lova. Om ni spanar väl på första bilden så kanske ni kan lista ut vad nästa steg är.... Vi ska bara ha mer av det där vackra italienska pappret först...